(+) Källkritiksövning: Ett barn har försvunnit - jag måste sprida vidare!

När man nås av ett meddelande på Facebook, Twitter eller e-post om att ett barn har försvunnit eller att ett barn har blivit kidnappat, så är det alltför lätt att bara dela vidare. Det är väl inget fel med det, säger du? Kanske inte, men om (och nu säger jag om) händelsen inte är sann så blir effekten bara att du sprider vidare en hel del ångest som drar energi från sådant som är viktigare. Man skall alltid vara rädd om barnen i familjen och samhället, men jag kan inte tänka mig att någon tjänar på att man ropar "vargen kommer" och det inte är någon varg där.

Exempel
Sedan oktober 2012 har det cirkulerat en bild på En 8-årig tjej som försvann från sitt fritids på [ett namngivet område] i Västerås "igår". Flera av mina kontakter på Facebook har skickat vidare denna bild, först i oktober/november och nu igen i januari, men innan man gör detta bör man undersöka saken närmare. Vad kan man lära sig av texten i bilden?

  1. Barnet befann sig med en man som beskrivs med exakt ålder och flera detaljer kring hans fysik. Kan det vara barnets pappa och att föräldrarna är i en dispyt? Hur vet man annars exakt ålder?
  2. Det är en nästan perfekt beskrivning av en bil med registreringsnummer utlagt dessutom. En snabb koll med bilregistret visar att denna "Volvo 140" i verkligheten är en Seat Ibiza. Även jag som inte är en bilnörd kan se skillnad på de bilarna...
  3. En koll på hur länge meddelandet har funnits på webben tyder på att den har cirkulerat sedan en namngiven kvinna (troligtvis modern) lade ut bilden på Facebook den 27 oktober 2012 kl 16:02. I det ursprungliga meddelandet (som för övrigt togs tillbaka då tjejen enligt samma meddelande återfanns senare) står det inget om registreringsnummer. Man får därför anta att någon i ett senare skede ändrat det ursprungliga meddelandet och fortsätter att skicka ut bilden på den 8-åriga tjejen. 
  4. Flashbacks användare, som verkar vara bra på det här med att avslöja bluffar, konstaterade redan dagen efter att det inte fanns något på Polisens webbplats om händelsen, vilket betyder att det antingen är uppklarat eller att händelsen inte har polisanmälts. En av användarna säger även att hen kontaktade Polisen som säger att det inte är någon försvunnen tjej. 
  5. Det är oroväckande att en bild på en 8-årig tjej med hennes fritids tydligt noterat skickas ut till hundratusentals, när det har konstaterats att tjejen är återfunnen. Jag tror inte att den tjejen skulle ha önskat att bilden nu delas så mycket som den gör. 
Det jag skulle önska gjordes hos fler, och som är lätt att göra, är att tänka efter innan man skickar vidare. Jag säger inte att jag är felfri på detta område (jag har gjort flera missar genom åren med att inte tänka källkritiskt), och det säger kanske provocerar er som vidarebefordrat länken, men vi måste alla dra vårt strå till stacken. Om vi sedan dessutom får ett ökat källkritiskt tänkande så är det väl bara ett vinnande koncept, eller hur?

7 kommentarer:

  1. Så sant! Mycket bra skrivet och jag håller verkligen med. Jag har själv börjat försöka att tänka efter innan jag delar något för hur vet jag egentligen vad som är sant?

    SvaraRadera
  2. Tack, Sara! Det är ju så - man lär sig hela tiden nya saker och anpassar förhoppningsvis sitt beteende efter det som man lärt sig!

    SvaraRadera
  3. Tack för tankeställaren. Ska diskutera detta med mina elever!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt! Jag gillar att ta upp saker som är aktuella för eleverna - det blir mer levande och verkligt då.

      Radera
  4. Såg även någon som nyligen kommenterade att det t.o.m. kan röra sig om illvilja.

    Det finns i dagens Sverige människor som bor med skyddad identitet för sin säkerhet (våldsamma f.d. partners e.dyl.), och sådana här bildcirkuleringar kan ju vara ett sätt för helt fel individer att få upplysningar om sådana människors befinner sig.

    SvaraRadera
  5. Visst kan det också vara fråga om det. Kruxet är ju att vi inget vet med någon större säkerhet och att då skicka vidare bilder blir ju helt fel.

    SvaraRadera
  6. etnologi, käre Watson. Svaret på de flesta farhågor och ett sätt att bena ut skrönor och vandringssägner från sanningen är att känna igen berättartekniska grepp och kommunikativa mönster :)

    SvaraRadera